Ibland blir inte livet riktigt som man har tänkt det och historian tar sin egen riktning. Man funderar på hur det kunda ha varit, vad hade man kunnat göra annorlunda. Men i slutändan kommer man alltid fram till samma sak; det spelar ingen roll, det som var meningen att hända har hänt.
Så stå upp, le åt det fina som varit och ta ett kliv utanför dörren; lev.
Who would ever erase this moment?
There is no end to it.
Don’t you see?
What we were meant to do, we have done…
Believe me, my love, we have done it forever.
Kommentera